Historik

Genealogiska Föreningen under sju årtionden.

Släktforskarorganisationer före 1933.

När GF bildades var det inte helt lätt att släktforska. Man måste ha gott om tid och pengar. Det fanns inga mikrofilmer, inga kopieringsapparater, och det var ont om bra register till arkivens samlingar. Det var kanske inte konstigt att släktforskning var ett nöje främst för de mer välbeställda i samhället.

Det fanns släktforskarföreningar före GF. Den viktigaste var Svenska Autografsällskapet, som gav ut en tidskrift som 1898 fick namnet Personhistorisk Tidskrift. Sällskapets inriktning var vetenskapligt ambitiös men något aristokratisk.

En annan organisation var Skandinaviska Släktstudiesamfundet, som inte hade någon tidskrift, men gav ut samlingsverket Genealogica Gothica. Deras inriktning var mindre vetenskaplig (ibland i pinsam grad) och delar av deras utgivning hade närmast nazistiska inslag. Vissa utredningar kan dock användas.

Hur det började.

Det var den 3 november 1933 som GF bildades på ett möte i Stockholm (hotell Eden) efter ett upprop i Svenska Dagbladet. Deltagarna menade att det behövdes en förening för seriösa släktforskningsamatörer. 

Trettiotalet:

Till att börja med var föreningen ganska liten (ca 200 medlemmar 1939). Men man arbetade med stor entusiasm och började bygga upp bibliotek och samlingar. Redan då påbörjades släktnamnsregistret och samlingen av tidningsklipp av personnotiser i Svenska Dagbladet. Man började också ge ut skrifter, dels släktböcker och dels mer allmänt inriktade böcker av värde för släktforskare. Tankarna på ett riksarkiv för släktforskare kom tidigt upp och föreningens samlingar började ta form.

Redan 1934 började man ge ut Genealogiska Föreningens Medlemsblad.

Fyrtiotalet:

Under krigsåren fortsatte verksamheten i mindre skala, men man lyckades ändå fortsätta med tidningsklippen och medlemsbladet. 1945 bildades Skånes Genealogiska Förening (numera förbund) och 1946 tillkom Västra Sveriges Genealogiska Förening (numera Göteborgsregionens Släktforskare). GF hade redan 1943 tillfogat "Riksförening för släktforskare" i sitt namn. Man fick 1945 egna lokaler, i gamla Kvinnofängelset på Östermalm där Riksarkivet hade sin Östermalmsavdelning.

Efter kriget fick man  sina första arkivarbetare, och registreringsarbeten kom igång på allvar.

Femtiotalet:

Medlemsbladet ansågs vara alltför otympligt till formatet och man beslöt satsa på en tidskrift av mer vetenskaplig karaktär. Efter en namntävling fastställdes namnet till Släkt och Hävd. Den utkom första gången 1950.

Allt fler släktforskarföreningar tillkom med stöd från riksföreningen. Östergötlands Genealogiska Förening startades 1950.

Bland de många skrifter som gavs ut under denna tid märks Alf Åbergs Läsning av gamla handstilar, som första gången kom ut 1950 och som sedan utkommit i åtskilliga upplagor.

Sextiotalet:

Släktforskningen började bli en allt mer spridd fritidssysselsättning. GF deltog 1960 i en utställning om genealogi och heraldik i Nordiska Museets lokaler, och det blev en påtaglig framgång. Medlemsantalet gick 1963 upp till 1000 personer.

Föreningens emblem tillkom efter en pristävling som vanns av heraldikern Jan Raneke 1961. 

Lokalfrågan började bli besvärande. Samlingarna växte snabbt och lokalen i gamla kvinnofängelset var alldeles för trång. 1969 kunde föreningen flytta in i Gamla Riksarkivets byggnad på Riddarholmen, där man sedan blev kvar till 1996. Då fick också GF sin första expeditionsföreståndare på deltid, Ullagreta Carlsson som senare blev redaktör för Svenska Släktkalendern.

Redan 1944 hade GF skrivit till regeringen och föreslagit att Sveriges kyrkböcker skulle mikrofilmas. Filmning kom till stånd genom Mormonernas försorg (om det nu berodde på GF:s initiativ eller inte). När filmerna i mitten av sextiotalet blev tillgängliga på biblioteken ökade intresset för släktforskning mycket kraftigt.

Sjuttiotalet

GF var fortfarande den dominerande riksorganisationen för släktforskning, men organisationsformen var inte utan problem. Man hade nu ett kansli och lokaler för samlingarna i Stockholm men släktforskarföreningar bildades snabbt i hela landet och där var man inte alltid nöjd med att medlemsavgifterna fördelades av en riksförening i huvudstaden, som hade stora kostnader för tidskrifter och administration.

En del föreningar valde att stå utanför GF medan andra fortfarande var regionalföreningar inom riksföreningen.

Från 1974 infördes på nytt ett medlemsblad, GF-Aktuellt, som kom ut parallellt med Släkt och Hävd. Tanken var att lyfta bort den ökande föreningsinformationen från den senare tidskriften.

1976 lanserade GF en mikrofilmläsare för hemmabruk, Vidiologen. Den var konstruerad av Arvid Lundbäck och vinsten av försäljningen inom föreningen lade grund till Stiftelsen Arvid Lundbäcks Fond. Stiftelsen är ett mycket stort stöd för GF.

Genealogen och trädgårdsmästaren Gottfrid Hintze och hans bror Erik Hintze gjorde stora donationer till GF under sjuttiotalet, och efter bådas död övergick Gottfrid Hintzes samling till GF 1979.

Åttiotalet

Sin första dator fick GF 1981. Det var en ABC 800, som användes för registrering av samlingar och bokföring mm.

Medlemsantalet närmade sig vid början av 80-talet 3000 personer och vid dess slut var siffran nära 5000. Det blev nödvändigt att se över organisationsformerna, och GF tog initiativ till bildandet av ett släktforskarförbund. Förhandlingarna pågick under lång tid, men man lyckades inte hitta en för alla parter acceptabel lösning av GF:s och dess samlingars roll inom det nya förbundet. GF kom därmed under många år att stå utanför Sveriges Släktforskarförbund.

När Förbundet bildades upphörde regionalföreningarnas anslutning till GF, som därför tappade en stor del av sina medlemmar. Kansliet och samlingarna liksom tidskrifterna fanns dock kvar och därmed kostnaderna. Det såg inte helt ljust ut för föreningen.

Nittiotalet

Vid början av 90-talet hade GF ungefär 3000 medlemmar, vilket var mer än man hade befarat när regionalföreningarna lämnade GF. Men genomsnittsåldern var hög och det var svårt att rekrytera nya medlemmar i konkurrens med andra föreningar. Medlemsantalet har sjunkit under hela 90-talet.

GF har koncentrerat sin verksamhet på samlingarna och tidskrifterna på bekostnad av mötesverksamhet, studiebesök och liknande. Öppethållandet har ökat och samlingarna har gjorts mer tillgängliga för medlemmar på avlägsna orter, först genom kopierings- och faxservice och senare med hjälp av e-post.

1996 fick föreningen nya lokaler i Katarinahuset på Sabbatsbergsområdet i Stockholm. För första gången kunde samlingarna exponeras i sin helhet: mycket som funnits bakom kulisserna på Riddarholmen är nu tillgängligt för besökare. Samlingarna presenteras nu under namnet Släktforskarnas Arkiv. Ett omfattande utvecklingsarbete har ägt rum och GF är sedan 1998 åter medlem i Sveriges Släktforskarförbund.

Nuläge (feb. 2005):

När vi nu efter flera års förberedelser presenterar samlingarna i det nya nationella släktforskarcenter vi tillsammans med Sveriges Släktforskarförbund skapat samt därtill på Internet är det egentligen bara en fortsättning på arbetet att göra dem tillgängliga oberoende av geografiska begränsningar. Självklart hoppas vi få fler medlemmar och nå ut till nya grupper av släktforskare. Men i grunden är det samma tankar som styr verksamheten nu som när föreningen bildades 1933:

Att ta vara på de resultat släktforskare åstadkommer och hålla dem tillgängliga för nya generationer av släktforskare.

Vi hoppas våra samlingar ska vara till nytta och glädje för många som vill bygga vidare på vad tidigare släktforskare gjort.