Kongl. Maj:ts
Nådiga
Påbud
Om Resandes skyldighet, at med behörigt
Pass wara försedde, samt hwad derwid
bör iakttagas.
Gifwet Örebro Slott den 14 augusti 1812
Wi CARL med Guds Nåde Sweriges, Göthes och Wendes Konung etc. etc. etc. Arfwinge til Norrige, Hertig til Schleswig Hollstein, etc. etc. Göre weterligt: At som tid efter annan inträffade händelser öfwertygat Oss om nödwändigheten af en mera utsträckt och alfwarsam tillsyn öfwer Resande, än hittils i allmänhet warit iakttagen; Altså hafve Wi i Nåder ansett nödigt, at härigenom följande tils widare stadga och förordna:
1. §.
En hwar Resande bör, hädanefter wara med wederbörligt Pass försedd, samt skyldig at wid anfordran detsamma uppwisa.
2. §.
Härifrån undantages endast Allmogen, som bör ställa sig förre Författningar til efterrättelse; så ock de, som til sina personer äro allmänt kände i den ort, der resan sker.
3. §.
Anträffas någon, som bör innehafwa Pass, men ej kan detsamma upwisa, eller finnes han wara stadd å wäg til annan Ort, än Passet innehåller, eller är den i Passet bestämda tiden til ända lupen, och kunna icke trowärdige Personer i Orten intyga, at han är wäl känd, skal han anhållas och genast beledsagas till Wår Befallningshafwande, om han på stället är, eller ock til Borgmästaren i Staden eller närmaste Kronobetjent på Landet, som på tjenligt sätt föranstaltar, at han warder till Wår Befallningshafwande öfwerlemnad med Rapport om förhållandet; Ägande Wår Befallningshafwande sedermera med honom förfara efter Författningar och förekommande omständigheter. Den kostnad, som wid dessa tilfällen åtgår til skjuts och Kronobetjeningens tractamente, bör af den anhållne Resande godtgöras, hwarom Wår Befallningshafwande förordnar.
4. §.
Inga Pass gälla, som icke äro tryckte, utgifne antingen af Wår Stats-Minister för Utrikes Ärenderne, Öfwer-Ståthållaren uti Stockholm, eller Wåre öfrige Befallningshafwande, eller wederbörande Magistrater i de Städer, der Landshöfdingarne ej residera; och böra alla Pass wara försedde med behöriga underskrifter och insegel; I följe hwaraf Posterings-Chefer wid Gräntseorterne böra af Landshöfdingen i Länet erhålla tillgång på nödige Exemplar, at dermed förse så wäl Utländske Sändebud med deras Betiening, som ock utifrån kommande Courierer, och andre till Riket inkomne personer, hwilka Posterings-Cheferne äga efter förre Författningar från sig förpassa.
För Soldater, som få permission, gälla de tryckta Pass wederbörande Regements-Befälhafware utfärda.
5. §.
Pass skola innehålla den Resandes namn, embete, tjenst eller yrke, stället hwarifrån han kommer, wägen han skal färdas, den eller de Orter, hwarest han får sig uppehålla och hwartil han ämnar sig begifwa, samt tiden å hwilken Passet gällande är; Warandes dock wederbörande, som Pass utgifwa, tillåtit, at, efter omständigheterne, men med bibehållande af förre ännu gällande Författningars föreskrifter, i anseende til wisse personer, mer eller mindre utsträcka den Resandes rättighet, at i Riket färdas, samt äfwen åt kände och säkre Swenske personer meddela sådane Pass, som gälla för obestämd tid och för hwad Ort inom Riket, hwarest den Resande sig uppehåller. Wilja flere personer låta anteckna sig i et och samma Pass, bör sådant icke wägras. Då Utländningar, undantagande främmande Sändebud och deras åtföljande Betjening, förpassas, bör i Passet tillika utsättas den Resandes ålder, samt korrt beskrivning om de hufwuddrag i hans utseende, som göra honom igenkännelig, och hwilket jemväl bör iakttagas, då Pass warda utfärdade för andre personer, som ej äro Embets- och Tjenstemän, Bofaste eller Borgare.
6. §.
För Embets- och Tjenstemän må Pass icke utfärdas, innan de styrkt, at de hafwa tilstånd til deras resa af wederbörande Chef eller Publike Werk under hwilkas lydno de stå; äfwensom hwad för öfrigt redan är stadgadt böra iakttagas innan Pass meddelas, skal tjena til efterrättelse.
7. §.
Wederbörande Kronobetjente, Fiscaler och Gästgifware åligger det i synnerhet tilse, at ingen obehörig färdas utan Pass. Får sådan Resande skjuts på Gästgifwaregårdar eller ock med Gästgifwares minne från annat ställe, plikte Gästgifwaren Tjugufem Riksdaler.
8. §.
Den, som någon person, hwilken bordt innehafwa Pass, men dermed ej är försedd, hos sig döljer eller hyser, utan at genast til wederbörande Krono- eller Stadsbetjente eller Upsyningsmän derom anmälan göra, eller ock honom forslar från andra ställen, än Gästgifwaregård, plikte Tjugufem Riksdaler. Skeppare böra genast wid framkomsten til Stockholm hos Police-Kamaren, til de öfrige Städerne hos Magistraterne, och å Landet hos Kronobetjeningen, anmäla de Passagerare Skepparen om bord med sig haft. Försummas det, plikte Skepparen Tjugufem Riksdaler, om Passageraren ej innehaft Pass, dermed han bordt wara försedd, men eljest Sex Riksdaler Tretiotwå Skillingar.
9. §.
Döljer eller fortskaffar någon en weterlig brotslig eller efterlyst person, straffes i öfrigt särskildt efter Lag.
10. §.
De, som Pass utfärda, böra inrätta en särskild Bok eller Journal, hwaruti införes i columner tiden, då hwarje Pass meddelas, jemte de öfriga omständigheter, som 5. §. uptager; Börandes denne Journal sedan wara at tilgå, enär uplysningar derifrån kunna fordras.
11. §.
I början af hwarje månad böra de, som Pass utgifwit, öfwersända Förtekningar derå til Wår JustitieCanzler och den Wår Befallningshafwande, till hwilkens Län den Resande blifwit förpassad at sig uppehålla. Skolande desse Förtekningar innehålla om hwarje person hwad 5. §. föreskrifwer.
Posterings-Chefer, som enligt 4. §. erhållit Wåre Befallningshafwandes Pass, at meddela de från Utrikes Orter til Riket inkommande personer, böra til Landshöfdingen i Länet hwar fjortonde dag öfwersända Förtekning på de personer, åt hwilka sådane Pass blifwit gifne; Äfwensom Magistraterne i Städerne skola hwarje månad till Landshöfdingen i det Län, der Staden är belägen, insända Förtekningar på de personer Magistraten förpassat.
12. §.
Wåre Befallningshafwande böra anwända desse erhållne Förtekningar på sådant sätt och widtaga de författningar hwar inom sit Län, at de så fort ske kan, måge uptäcka om missbruk skedt, samt i sådan händelse genast gifwa det Justitie-Canzleren tilkänna.
13. §.
Försummelse och efterlåtenhet af wederbörande Embets- och Tjenstemän at handhafwa denne Författning, anses såsom annat tjenstefel.
14. §.
Förbrytelser af enskildte emot hwad här är föreskrifwit, uptagas af Wåre Befallningshafwande, i likhet med hwad rörande Police-mål i allmänhet är stadgadt.
Böterne blifwa angifwarens eller åklagarens ensak, och skola i brist af tilgång til deras gäldande förwandlas til fängelse, enligt de i Allmänna Lagen stadgade grunder.
15. §.
Efterlefnaden af denna Författning skal taga sin början fjorton dagar efter des kungörande å Predikstolarne.
16. §.
I anseende til Utländske Resande förhålles i öfrigt til alla delar efter Wår Nådiga Förordning den 19 Februarii 1811. Det alle, som wederbör, hafwe sig hörsamligen at efterrätta. Til yttermera wisso hafwe Wi detta med Egen Hand underskrifwit, och med Wårt Kongl. Sigill bekräfta låtit. Örebro Slott d. 14 augusti 1812.
CARL
(L. S.)